Men nu till mej själv! Efter att min axel hoppade ur led för första gången i maj 2001 så har jag inte varit mej lik! Axeln har ju hoppat ett antal gånger till och det har blivit 4 operationer. 2 av dem har varit titthål och två stora! Även om operationerna har gått jättebra så har rädslan alltid funnits där att den ska hoppa ur igen. Detta har påverkat min hållning och livsstil. Jag har hållit armen spänt och tätt intill kroppen i flera år nu! Jag liksom lyfter upp axeln och spänner fast den där! Även avböjt saker som jag förut utan tvekan skulle vågat göra. Olika hästar har jag också blivit rädd för! Hästar som jag innan skadan inte ens skulle sett som obehaglig!
Sen är det smärtan! Och rädslan! Smärtan sätter sej i revbenen, bröstet och ryggen! Allt det påverkas ju av min hållning! Men som idag har jag haft ont i bröstet och även bak i ryggen. Mellan skulderbladen, men längre ner! När jag får sådana smärtor så börjar jag tänka på en den ena sjukdomen en den andra. Jag vet innerst inne att det inte är något farligt, men man blir rädd ändå! Jag gick ju på ortobionomi i mars i år och blev sååå mycket bättre! Men nu måste jag ta tag i min kropp, mitt liv! Inget ska få begränsa mej! Jag blir så ledsen och arg! Att en axel kan ge så mycket problem..
Imorn tänker jag ta kontakt med min familjeläkare och se till så att jag får börja på Sjukgymnastik! Nu vill jag få en frisk och fungerande kropp! Jag vill inte ha ont något mer! Jag är och har väl aldrig varit den som gnäller! Men nu räcker det känner jag! Jag är trots allt bara 31 år! Jag har väldigt många år till framför mej!!! Sen får jag träna några dagar efter jobbet!! Det måste bli så! Ursäkta dom som läser detta, men behövde skriva av mej lite!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Men lilla gumman då, du säger inget så man vet inte att du har ont igen!!! Men kan du inte gå till Maria igen då och sedan börja träna som du är inne på.Jag tror den blir mycket bättre då, för det är nog lite muskler runt ikring där som saknas.Jag tror att i samma fart som musklerna byggs upp så börjar du kunna lita på axeln igen!!!Kram
SvaraRaderaJag vet precis hur du känner!! Min rygg har besvärat mig i flera år och jag avböjer ofta från att göra saker tillsammans med barnen på jobbet eller med Jimmy på fritiden som jag vet kommer göra ont senare på kvällen.. Man går liksom och håller tillbaka istället för att delta i det man tycker är roligt! Du har ju berättat för mig om din axel, men inte visste jag att det varit så jobbigt för dig som du beskrev nu! Jag finns här om du behöver beklaga dig och du får gnälla hur mycket som helst om du känner att du behöver det. Jag lyssnar! =) Håller tummarna för att du får sjukgymnastik och att det hjälper dig må bättre. Saknar dig! Massa kramar!!
SvaraRaderaHihi ja dom är sååå läskiga!
SvaraRaderaHör bara av dig när du kommer! Kram