Känns riktigt tungt

Imorgon bitti åker shettisarna till sin fodervärd. Just nu känns det som om jag har ångrat mej. Fan, de är ju mina kära ponnysar som jag verkligen älskar. Men jag gör detta, väljer att vara hästlös en stund, för familjens skull. För min tids skull. För att känna på hur ett liv utan häst fungerar. Jag har egentligen inte varit hästlös sedan jag var 16 år - 1 månad när jag var 21. Jag kan ju känna att jag vill pröva på hur ett "normalt" liv fungerar. Å då är ju detta med fodervärd ett bra alternativ. Måtte jag bara få hem dom i samma skick som jag lämnar dom. Men det tror jag. Annars hade jag inte släppt dom. Åhh. Ångesten kryper i mej. Fy vad jag kommer må dåligt imorgon. Sista turen tog vi idag. Först Nathalie som galopperade, sen jag å Bell på Wiking och Dennis. Supermysigt...