Wiking mår under omständigheterna bra. I morse när jag skulle köra så tyckte jag att såren såg fina ut. Så där så att man liksom ser att det inte var så mycket blod och såren såg man inte så mycket av vilket känns bra men det är det absolut inte. Men efter körturen så var såren öppna igen och dom såg ofräscha ut, vilket är bra. Helt tvärtemot vad man vill. I kväll var det samma. Eller det var lite mera svullet mot i morse. Men efter körturen så var det öppet igen. Ska köra morgon och kväll imorgon också, men sen måste jag jobba igen på Måndag så då blir det bara körning på kvällen. Men vi får få honom att springa en tur i hagen på morgonen. Det kommer nog gå bra. Men va jag längtar efter att såren är läkta. Det är så oroligt just nu och jag vill verkligen inte att han ska få någon infektion. Men på smärtfronten så märks det faktiskt inte alls att han är kastrerad. Å det är iaf en tröst. Allas våran fina Wiking!
Igår var det verkligen en tuff dag. Mycket känslosam och det kändes som att jag kastades in i olika världar om och vartannat. Min älskade farmor somnade in. Jag saknar henne oerhört och det känns tomt. Men hon lider inget mer och det är en tröst. Sov i Ro älskade farmor. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar